SDR-mottagare & RSP1A

Mina erfarenheter och resultat samlade i en artikel eller en snabb exposé i detta ofantligt stora ämne 🙂

Inledning
Jag har experimenterat med ett flertal SDR-mottagare, allt sedan dom först dök upp över horisonten i form av hackade USB-stickor avsedda för digital marksänd TV i datorn.
Tror det var Janne SM0OFV som först tipsade mig om att man kunde köpa billiga USB-stickor och hacka dessa med programmet SDR# eller SDR sharp som det uttalas.
Alla stickor som innehöll RTL-chipset kunde användas om drivrutinen byttas ut med verktyget ”Zadig”. Normalt sett en enkel operation men som krävde att man hade koll på vilken enhet som var vilken. Det gick nämligen helt utmärkt att byta drivrutin för mottagaren till trådlösa tangentbord eller din likaledes trådlösa mus också. Vilka följder detta gav kan du säkert snabbt räkna ut…

Generation 1 RTL-SDR

I teknikens början var i ärlighetens namn prestandan högst varierande skulle man kunna säga, om man vill uttrycka det diplomatiskt. Lika så de tillgängliga programvarornas funktion och stabilitet. En del program kunde vare ytterst volatila och krascha hårt om de blev på dåligt humör.

Mest en leksak helt enkelt, men dock ett för pengen stort omfång på 50-1500 MHz beroende på hårdvara.

Ingen kortvåg, förutom med en extern up-converter. Dessa gav som regel dålig känslighet och hade beklämmande dåliga data. Sammantaget, med convertern som en ganska usel front-end och en RTL-SDR av generation 1, blev mottagaren som system sett tämligen dåligt. Ofta hade dessutom up-convertern inbyggd förstärkning utan AGC vilket ofelbart orsakade IM-problem redan vid moderata signalstyrkor.

Generation 2 RTL-SDR med AGC och direktsampling (HF)
Så kom raskt en förbättrad generation med viss förändring av tekniken. En ny generation av RTL-chip blev tillgängliga och medgav direktsampling av spektrat och därmed möjlighet till lyssning på kortvåg. Nya produkter dök upp varje vecka (åtminstone var månad) allt eftersom populariteten sköt i höjden hos såväl amatörer som proffs. Över en natt hade alla analoga Perseusmottagare och dess olika kusiner blivit omoderna och passé, enligt di frälste. Nu var, enligt säljarna av nya SDR-baserade mottagare åtminstone , alla analoga radio på väg till sophögen. De trendkänsligaste teknikskribenterna hängde på förstås och förkunnade SDR-teknikens evangelium. De invändningar som fortfarande finns än idag undveks i möjligaste mån…

Programvarorna hade hunnit bli en tiopotens mer avancerade och dessutom stabila nog att använda remote. Dessutom hade var det möjligt att till och med köra samma program, eller varianter av dessa, på en smartphone eller surfplatta!
Nu kunde dessa enkla medel användas som mottagare och snabbt hopplockat spektrumskop att fiska fram ur fickan för eftersökning av störningar, test av mottagarantenner etc. Stora framsteg i tekniken med fyrkärniga processorer i de flesta smartphones möjliggjorde att det mesta som du kunde göra på en dator kunde även göras på telefonen i fickan eller paddan i ryggan.
Hyfsad mottagarprestanda (för att vara en RTL-sticka) med möjlighet att, i teorin åtminstone, avlyssna de flesta trafiksätt som används med begränsning i omfång om ca 25-1800 MHz.
Stabiliteten ökades avsevärt genom användning av en så kallad kristallugn, eller TCXO som det också kallas. Till skillnad mot tidigare kunde som sagt de flesta bättre stickorna förmås att ta emot kortvåg, men högst med varierande resultat. Känslighet och IM var fortfarande ett jätteproblem. Men också det hade blivit bättre, det finns ju olika grader i ett visst ställe också… Allt detta till en kostnad motsvarande 2 pizzor och en stor colaflaska!

Generation 3-4, SDR-play, BladeRF, WinRadio med flera

Utvecklingen exploderade bokstavligen och fram kom nu riktigt avancerade mottagare, samtidigt som Icom blev den första tillverkaren att på bred front lansera en transceiver helt och hållet baserad på SDR-tekniken, den numera omskrivna och med rätta hyllade IC-7300. Den snabba utvecklingen gör att jag har svårt att med rätta definiera någon generation i någon meningsfull mening härefter, möjligen kan man kalla nästa generations tranceivers med bla. Icom´s nyaste modell IC-7610 för generation 4 om man vill. Idag har tekniken nått upp till kommersiellt användbar kvalité, vilket även märks i de flesta mottagare som finns tillgängliga för vanliga konsumenter. Teknikframstegen har helt enkelt gjort det billigt att tillverka bra mottagare. Priserna är förstås varierande men du får, som alltid, vad du betalar för!
Professionella mottagare med mördarprestanda kostar fortfarande summor som ligger på en nivå långt utanför de flestas privata användares realistiska budgetar, eller 2 årslöner för en normal person som råkar ha en hyfsad lön…
Nåväl, det som för mig är mest spännande i denna fantastiska utveckling är att funktioner och hårdvarulösningar på de radios som säljs för radioamatörer eller lyssningsintresserade närmar sig de professionella mottagarna med features som multipla ingångsfilter, rejection-filter för undertryckning av starka FM Broadcast och DAB-sändare. De inbyggda filterfunktionerna är stort steg framåt i kampen mot de IM-bekymmer som finns inbyggt i själva SDR-tekniken och ej kan lösas utan viss möda. Mjukvarorna blir mer och mer kompetenta och liknar i allt stort de professionella jättarnas software, vilken används för allt från pejling till monitorering och signalspaning.

Ett stort genombrott för en teknik som bara för 5 år sedan mest var en kul grej, men som nu kan utföra samma mätningar och erbjuder samma möjlighet till lyssning som rena proffsutrustningar. Det är både kul och högintressant att följa av många skäl!

Men det finns ett irriterande problem här oavsett prislapp. Den i tekniken inbyggda känsligheten mot höga signalnivåer, eller storsignalegenskaper som man sa förr. Den består även om det seriösa mottagare kraftigt reducerats med hjälp av en arkitektur som mer liknar en traditionell mottagares front-end. Detta till trots ger starka signaler samma IM som tidigare generation 1 och 2. Jag tror, med vetskap om teknikens natur, att detta kan vara svårt eller kanske omöjligt att helt komma bort ifrån även om enorma framsteg har gjorts.
Dessutom har även högst överkomlig utrustning typ Winradio, SDR-play med flera, numera riktiga filter på ingångarna och bandspärrfilter för att i motverka dom utombands IM-produkter som de kraftiga BC-sändarna orsakar.

RSP1A från SDRplay

SDR-play modell RSP1A

Jag har nyligen skaffat en egen mottagare från SDRplay i form av den senaste mottagaren RSP1A. Riktigt riktigt bra och med en rejäl frekvenstäckning på hela 9 kHz-2 GHz. Jag är så här långt bara positivt överraskad av hur bra den fungerar och hur bra mottagaren faktiskt är, min skepsis till teknikens begränsning till trots. Den kan till och med byggas ihop med en Raspberry Pi för några hundringar. Naturligtvis kan detta enkelt kombineras med en liten pekskärm och voilá, så har du en mycket kompetent mottagare med allt du kan önska för en spottstyver av vad en ”riktig” radiomottagare kostar. Dessutom kan det byggas som en liten, billig, lätt och mycket kompakt enhet innehållande du behöver. Till och med internetuppkoppling via mobilt bredband för remote styrning och lyssning om så önskas. Inga externa up-converters behövs här!

Tekniken har av somliga redan för flera år sedan beskrivits i närmast religiösa former där SDR-radios var den tekniska Messias som skulle rädda oss alla från undergången, åtminstone alla radiointresserade. (Resten skulle förbli en förtappad skara, något jag väl iofs kan hålla med om kanske?)

Hm njae, där är vi väl inte riktigt ännu, men visst är tekniken spännande, inget tvivel om den saken. Fast om jag skall vara ärlig, personligen föredrar jag teknik av äldre snitt. Elektronrör sprider värme, ett behagligt bärnstensfärgat sken och dessutom luktar det gott!

Själv lovar jag att återkomma med flera artiklar vartefter jag lär mig mer matnyttigt om de program jag använder. Kanske jag till och med kan få ihop en vettig how-to till glädje för den oinvigde. En sak är dock helt säker, utvecklingen av både mjuk- och hårdvara fortsätter, även i min radiohörna!

Under tiden vill jag tipsa om två sidor på nätet, båda länkade här nedan. Det är dels SDRplay, vilka inte bara tillverkar mottagaren RSP1A utan även mjukvara som SDR-uno med flera, dels sidan SDR-Radio vilka tillhandahåller den mycket avancerade programsviten Console som rör sig i gränslandet mellan entusiast och ren proffsanvändning. Rekommenderas!

https://www.sdr-radio.com/

https://www.sdrplay.com/


Copyright©SM0O 2019